Knepig värre

Det händer att jag hamnar i märkliga situationer. Kanske har jag för stor käft. Som när jag var ute på stan med grabbarna en kväll för många, många år sen, och tog mig en liten paus på en parkbänk, somnade kanske lite. Då kommer min dåvarande flickvän framsmygande och ger mig en rejäl kyss. Jag kysser henne tillbaka en stund innan jag utbrister – Va? Är det du? Men vi hade ändå glidit ifrån varandra. Då slapp jag göra slut med henne!

För inte så länge sen när vi haft förfest och vi skulle ut och svira. Alla utom Benno och Sara som hade haft förfesten, de skulle titta på Downton Abbey. Tyvärr fastnade jag med tummen i skon under foten och blev liggande i hallen. Somnade kanske ett ögonblick. Sara väcker mig i hallen: – Mats för fan, är du kvar här? Jag hade ju fastnat och det var väl inget konstigt med det. Men hon var inte imponerad.

Tjejer är knepiga! Vissa vill umgås jämt och hänga runt halsen på en, fast man har annat att göra! Jag brukar vara tydlig och säga att jag vill vara ifred och oftast funkar det bra. När jag var yngre var jag mer drastisk, som när jag tröttnat på Joanna och hon liksom inte fattade det. Jag undvek henne allt jag kunde för att hon skulle förstå att det var slut. Men en gång mötte jag henne på stora bron över ån i stan och jag såg att hon upptäckt mig. Jag hade ju inget annat val än att hoppa i vattnet. Då fattade hon.

En reaktion på “Knepig värre”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *